Boksläpp IOGT-lokalen Störlinge 2019-12-08

Ölandsbladet 2019-12-10:

Recension

Ölandsbladet 2019-12-14:

Klippt ur artikel i Ölandsbladets Bilaga

Jul på Öland 2019-12-05

Hårda bokpaket med Öland som gemensamt tema

Vem vill inte ha hårda paket? Vem vill inte ha en bok? Vem vill inte ha en bok med öländska förtecken?

Under 2019 har det kommit ut ett stort antal böcker med koppling till Öland.

Här kommer ett urval med böcker, passande som julklappar:

Till den som vill lära mer om Ölands historia:

En annorlunda guidebok är Anders Johanssons ”Simba visar slottet”, där en katt får visa runt på Borgholms slott.

I en intervju i Ölandsbladet berättade Anders Johansson:

– Det är en högst seriös bok som är kulturhistoriskt relevant.

– Men jag kunde ta ut svängarna och ha en lekfull ton.

Andra böcker med kulturhistoriskt värde är ”Öländsk bygd”, som ges ut i sin 70:e årgång (!), ”Störlinge”, den senaste boken i Gärdslösa kulturgrupps ambitiösa satsning på att dokumentera sin bygd och Ulf Wickboms ”Hunderum”, som tar ett helhetsgrepp om en by på norra Öland.

TEXT: KENTH JÖNSSON

Artikel i Ölandsbladet torsdag 2 januari 2020

När Störlinge räddade Gärdslösa kyrka från att rivas

Om inte läsarna fått nog av namnet Störlinge efter ett antal artiklar i bladet om just denna by, så kommer här en liten komplettering till den bok om byn som just givits ut. Det handlar om Gärdslösa kyrka, en klenod att väl vårda.

STÖRLINGE. Vid boksläppet den 8 december i IOGT-lokalen i Störlinge, förlåt Gärdslösa, fick bokens redaktion en gåva i form av kopior av ett par maskinskrivna A 4-sidor. Texten visade sig handla om ett tillfälle på 1800-talet då det i kyrkstämman i Gärdslösa kom på tal att riva den gamla kyrkan och bygga en ny. Historien som sådan återges visserligen i den nyutgivna boken, men enbart översiktligt som ett citat ur museiintendenten Bertil Palms mun, men här kom en detaljerad berättelse. Rubriken på berättelsen lydde:

Herbert berättade en gång:

Och texten lyder: ”Det hände i Gärdslösa någon gång på 1850-talet på kyrkstämman, att dåvarande prästen föreslog att de skulle bygga en ny kyrka i stället för den gamla från 1000-talet. Vid rösträkningen som gjordes vägde det lika. Då begärde Lars Erland ordet och sade: ”Som vanligt ska jag fatta mig kort: vi behöver inte bygga om kyrkan så länge vi har den präst vi har.”

Bönderna började att skratta, men prästen blev ond, och därmed förlorade han herraväldet över både sig själv och bönderna i församlingen, och röt åt Lars Erland: ”Ut, Lars Erland, ut, ut” och visade honom på dörren. Denne steg upp och gick till dörren. Där stannade han och vände sig till prästen och frågade: ”Hur länge ska jag vara ute?” Prästen sa bara: ”Ut, ut!”

Men om en stund måste prästen sända ut en av bönderna för att hämta in Lars Erland. Denne var nämligen ordförande och skulle skriva protokollet. Han stack in huvudet och frågade försmädligt: ”Får jag komma in nu då?” Det blev skratt i församlingen när prästen sa: ”Ja, kom, bara kom Lars Erland.”

Lars Erland räddade därmed Gärdslösa kyrka från att rivas.”

Herbert Jeansson, som berättade, var född i Störlinge år 1892, och hans fru Irma skrev ned vad han berättade. Lars Erland hette Lars Erlandsson och var Herberts morfars far. Lars Erland bodde bevisligen på Störlinge nr 10 från 1820-talet fram till 1870-talet, då gården övergick till att ägas av Lars Petter Jeansson, Herberts far. Lars Erlandsson blev då undantagsman till sin död 1880.

Herbert hade alltså aldrig träffat sin morfars far Lars Erlandsson, men hans far och mor har givetvis känt denne så mycket bättre och kan antas ha förmedlat historien. Och sanningshalten? Bertil Palm verkar ha trott på historien, antingen han fått den från Herbert Jeansson eller någon annanstans ifrån. Och en passande präst fanns det också i Gärdslösa mellan 1846 och 1851, nämligen Erik Rundqvist, död i oktober 1851. ”Han kämpade energiskt mot de råa seder och vilda lefnadsvanor, som vid hans tillträde voro i svang inom pastoratet. Af de bättre tänkande blef han härigenom älskad och aktad, men deremot bittert hatad af de råa hopar, som vant sig vid att föra ett vildt vikingalif. Dessa förföljde honom stundom till och med med stenkastning och gevärsskott. Måhända hade hans reformarbete blifvit mera grundligt och bestående, om icke jemte andans svärd han stundom användt en prestman mindre lämpliga vapen.” (Skrivet som minnesteckning av P. Sjöbring 1885).

Rundqvist lär exempelvis ha kallat till sig syndare till prästgården och i enrum klått upp dem efter noter. Efter hans död vandaliserades till och med hans gravsten.

Och vem var det som hade tillgång till denna intressanta komplettering till den nya Störlingeboken? Jo, ett tack skall riktas till Rickard Nilsson från Köpingsvik, som är dotterson till en av Herbert Jeanssons systrar. Han förvaltar arvet efter Herbert, som lär innehålla flera intressanta historier, kanske mera hämtade i Runsbäck och Långlöt och Amerika än i Störlinge, men i alla fall!

TEXT: ANDERS MARELL